Upptäckte precis att jag gjort 25 års missbedömning av en person. Sven Melander. Tankarna började frodas igår när vi såg sammanlagt fyra avsnitt från underhållningsprogrammet Nöjesmassakern från 1985, och jag måste säga att det är med oväntat mycket skämskudde i ansiktet som jag ser det.
Att barndomsminnen av att något är väldigt roligt kan raseras när man ser det igen har man ju lärt sig att förvänta sig, men mina minnesbilder av Nöjesmassakern är ovanligt goda och hjärtliga. Minns Åke Catos otippade sketcher med konstiga slut, hur man kunde göra en lång ambitiös sketch utan poäng osv osv. Det jag hade förträngt i alldeles för stor grad är SVEN MELANDER. Vilken sopa! Alla sketcher han är iblandade handlar antingen om sprit (80%), fruntimmer eller olika former av pinsam nakenhet. Man verkar också tycka det är väldigt roligt att han har obegripligt svårt att hålla sig för skratt, och när halva programmet är feltagningar från en i grunden inte speciellt rolig sketch.
Åke Cato, Gösta Engström och till viss del Jon Skolmen (även fast han också visar lite samma tendenser som Melander) klarar sig med äran i behåll. Synd bara att Sven Melanders självgoda nuna har tar upp två tredjedelar av programytan.
Men tänker man efter så har det ju alltid varit precis så. Vad än Sven Melander har varit med i så har antingen hans bullriga röst eller spritskämten varit i fokus. Fyllot i Sällskapsresan till exempel, är det någon som minns nåt som hans kompis sa i filmen? Förmodligen inte, för Melander tog för sig hela bildrutan genom att vara lite mer högljudd, lite fullare eller vad som nu krävdes.
På något sätt personifierar han den sämsta formen av föräldrar jag minns från min barndom. Fanns det något värre än när kompisars pappor var högljudda män som skulle snuskskämta eller bara allmänt visa sin plats när man besökte dem?
Hela den personligheten (som jag hoppas var vanligare i äldre generationer) får ett ansikte när Sven Melander står i för liten skinnjacka och drar grabbskämt om motorer på norrländsk dialekt i Nöjesmassakern 1985.
Förlåt 1985, du vet att jag älskar dig, men må just denna humorform aldrig komma tillbaka.
1 kommentar:
Jag har fortfarande de gamla programmen kvar på VHS. Jag hade och har fortfarande roligast åt de omtagningar du verkar ogilla (Rio de Janeiro sketchen antar jag). Tycker dessutom att det är väldigt roligt när skådespelare har svårt att hålla sig för skratt rent generellt. Det är väldigt smittande att börja skratta med. Dessutom blir jag full i skratt av att bara titta på Sven Melander. Hans mimik är hur bra som helst. Och jag har inga problem med anspelningarna på alkohol. Älskar Sven's tolkning av fyllbylt i Sällskapsresan. Och det gör 80-90% av de jag pratat med. Det är Sven Melander de kommer ihåg och talar om. Men smaken är ju som baken. Och bör respekteras.
Mats - Ett Sven Melander fan.
Skicka en kommentar